HejHej!
Jag lämnade er i onsdags så vi hoppar till torsdagen direkt.
Skolan började 17.10 med rockhistoria (ja, ettan ska vara framför sjuan. Jag börjar så sent)
Vi kollade på en film om 60-talets soulkultur så det blir sådan musik ni kommer få lyssna till när inlägget är slut :)
Kan säga att jag är lite förbannad på några i klassen. En kille spelar elgitarr (inte ikopplad dock) under tiden vi kollade på film, tror han försökte spela ikapp med låtarna. Han satt långt ifrån läraren så han kunde inte höra men vi som satt 3 m därifrån hörde det mycket väl och det var sjukt irriterande, särskilt eftersom han inte spelade i takt med musiken ens. Visst, detta är väl egentligen en småsak men jag fokuserade verkligen och ville veta mer om kulturen på 60-talet och kan jag döda folk som förstör min koncentration :P
Några andra killar som jag blir sur på (fast jag inte har rätt till att vara det) är dom som valde kursen och bara är intresserade av Korn och Slipknot o.s.v. Dom tänkte att det skulle vara tidigast musik från 80-talet och gömmer huvudet i armarna när vi kollar på filmer om 50-60 talet. Att dom inte ens kan uppskatta vad Elvis, Buddy Holly och Little Richard gjorde är bortom min uppfattning. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag förstår om folk inte tycker om musiken men dom kan inte säga att dom INTE kunde sjunga eller göra en bra show.
Mycket aggresivitet där men det för oss vidare till fotbollsträningen på kvällssidan. Var väl mer eller mindre en vanlig träning med bristande engagemang från majoriteten av spelarna. Tränaren fokuserade bara på tjejerna denna träning så vi fick ta hand om våra övningar själv vilket ledde till att många hamnade i koma. Att ta egna initiativ verkar inte vara deras signum. Till slut så lyckades vi styra upp lite spel och i slutet spelade vi tillsammans med tjejerna. När träningen var slut fick jag höra något som jag ÄLSKAR att höra. En brasse, samma som gnällde förut om att jag skulle döda någon om jag fortsatte med min spelstil, sa att JAG hade fått honom att börja använda benskydd på träningarna. Det är nästan min livsuppgift på träningarna, att få folk bära benskydd. Att man inte gör det förstår jag inte. Man vågar inte gå in i närkamper och om man gör det är risken 107% högre att det kommer göra riktigt ont än om man har benskydd. Man MÅSTE ändå ha benskydd på matcherna så det är lika bra att träna med dom så att man får in känslan. Därför blir jag alltid lika glad när folk säger att dom måste bära benskydd P.G.A mig :)
Fredagen var riktigt tuff att vakna till. Lektionen började 09.10 och det var Masskommunikation som gällde. När man gick in i klassrummet ser man någonting stort och rött längst fram vid tavlorna. Det var inte tomten, det var läraren som hade en röd hockeytröja på sig. På den tröjan stod det TIMRÅ! Sjukt jag vet! Han har varit i Sverige förut och sett Timrå spela. Han blev kär direkt. Jag visste ju detta sedan innan men att se han lära ut Masskommunikation i en Timrå-tröja i USA var ganska absurt :D
Resten av fredagen spenderades till analysering av låtar till min rockhistoria. Så även majoriteten av denna lördag. Jag har tagit en liten paus nu för att ge er en uppdatering av läget och kan stolt säga att jag har 4 låtar kvar att analysera i detta nu innan jag välförtjänt får lägga mig i sängen :)
Imorgon är det ett fullsmockat schema som jag har fast det är söndag. Jag har planerat in bloggskrivning så ni får ett litet inlägg imorgon också innan vi kickar igång en ny vecka :)
Låtarna ni får lyssna på idag är två stycken. En från Soul-eran och en som är min favoritlåt med Buddy Holly. Soul-låten är Ben E Kings "Stand By Me". En klassiker som ligger mig nära hjärtat. Förutom att det är en riktigt bra text så var denna låt den första jag lärde mig att spela fullt ut på gitarr. Jag och min kompis Philip framförde den när vi var 11 år sisådär på våran skolavslutning med ett inte så bra resultat. Båda (jag mest) fick black-out på black-out och jag tror vi fick börja om låten 3-4 ggr men vi lyckades ta oss igenom låten till slut efter många om och men. Att publiken ens applåderade är ett mysterium, dock var ju majoriteten föräldrar och dom klappar ju åt allt under skolavslutningarna ^^
Det var svårt att vaska fram den bästa av alla Buddy Hollys mästerverk för det är så sjukt många. Jag säger det igen: Trots sin korta två-åriga karriär skapade han hitlåt efter hitlåt. Hur han lyckades är oförståeligt...tänk vad han kunde ha åstadkommit om han inte dog i den där flygplansolyckan blott 23 år gammal.
Men den som jag riktigt har fastnat för är "Oh Boy". Där får han verkligen spela ut hela sitt register med sitt band och sin fantastiska röst.
Nog pladdrat från mig, jag älskar verkligen dessa två låtar och artister och därför har jag lätt att sväva iväg. Här kommer dom så hörs vi imorgon.
Pusshej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar