Första för vårterminen :)

HEJ ALLIHOPA :)

Long time, no see som dom säger härborta. Jag har saknat er faktiskt, bara lite, så nu ska det bli intressant och se om bloggartakterna sitter i fortfarande. Förbered er på ett relativt långt inlägg igen eftersom att ALLT händer dom första dagarna :D Håll i er, här kommer det första blogginlägget för denna termin.

Resan gick bra, lika lång som sist men långtråkigare. Saknade radarpartnern Björn, särskilt under 11 timmars flyget från London till L.A. Iofs så fick man ju andra kompisar under den resan, inte lika charmiga kanske men ändå. Gupta, 73 från Indien hostade så att det var en tidsfråga innan njuren kom upp (vid ett tillfälle tror jag att den var upp och vände). Frun hans gick av och an på planet och pratade med allt och alla. Framför mig satt Rihanna i killformat. Inte lika attraktiv kan jag berätta men klädstilen och frisyren var densamma iaf ^^ Bakom mig satt familjen Svensson med en ledsen unge som var otröstlig...underbart! Om vi bortser från dom små bagatellerna så hände det en rolig grej iaf. En tjej som jag gick i samma musik-klass som under höstterminen var på samma plan. Hur sjukt är inte det? Tilläggas bör är att hon är från Libyen.

När man väl kom tillbaka i trygga Glendale så var Starbucks prio ett. Anledning: Internet. Så fort man gjorde entré på nätet fick man veta att den plan man hade bearbetat lite på grusades rejält. Tjejen som jag hade alla mina saker hos skulle åka till Washington på onsdagen (detta är tisdagskväll) och hon kommer hem på söndagen innan skolan börjar. Bra med framförhållning! Hursomhelst så fick man göra det bästa av situationen och ta in på ett Motell under första natten. Tänkte ju charma in mig och sova på golvet första natten hos henne men det gick ju åt helvete med det. Grejen är ju också att mina saker som finns där var jag i ganska akut behov av såsom laddare och reseadapter så att datorn kan få någon ström. Ringde på minst 30 ggr idag utan svar, det hjälpte ju inte heller att dom hade fem olika nummer att ringa till på porten!

Datorn dog ju imorse precis när jag skulle kolla mina meddelanden och det ledde till dagens projektarbete: få ström till datorn. Det var omöjligt. Det närmsta jag kunde komma var en reparatörbutik för datorer men han ville bara sälja en kabel till mig. Slog till med plan B istället och gick till ett internetcafé. Glendales enda också verkar det som. Jag jublade inombords när jag såg den stora lysande skylten som det stod OPEN på :) Men klart som fan att Gud satte stopp där med för det var inte en käft där...då kan man undra vafan dom har skylten till. Detta ledde till ännu mer frustration samt att tröttheten gjorde sig påmind redan då (ca kl 10.00) Jag har gått större delen av dagen idag och lägg då till ett släpande på en resväska från och med kl 10.30. Jag har flängt hit och dit och gjort småärenden här och där och till slut efter många om och men så lyckades jag få fram adressen där min värdfamilj bodde (fick låna en dator på förra stället jag bodde på). Just ja, jag kanske inte har berättat det men nu första månaden ska jag bo med en värdfamilj så får vi se om jag hittar något mer centralt senare (detta ställe kan bli jobbigt om man bara har cykel :P Ni kan ju söka på La Crescenta, CA så får ni se vart det är). Hursomhelst så insåg jag att taxi skulle bli alldeles för dyrt så jag frågade en busschaufför om han visste hur jag skulle ta mig dit. Han visade mig vilken buss jag skulle hoppa på och sedan var det bara att fråga den chauffören om vart platsen låg....tjohej du! Han visste lika lite som Agda, 83 hemma i Sverige! Hoppade på bussen iaf men ångrade det ganska snart för det var inte så lätt som man kanske tror att gissa vart vägarna är. Kom till ändstationen och började gå därifrån...hoppades på att hitta en taxi som kunde hjälpa till lite. Men som det alltid är, NÄR man vill ha en taxi så finns dom inte. Traskade nån kilometer (med resväskan fortfarande i hand) tills jag till min stora lycka såg en taxi som stod parkerad rakt över gatan. Jag ropade och han kollade på mig.......det var allt. Jag ropade "TAAAXI" igen men han kollade på mig som att jag var dum i huvudet. Jag vinkade och tjoade så att svetten stänkte ner hela gatan men han vinkade bara bort mig, jävla idiot muttrade jag surt. Men tänkte ändå att han kanske hade lunchrast eller nått. Fortsätter att traska någon kilometer och är grymt nära att ställa mig på knä och be till högre makter. Vad händer då? Jo taxichaffisen som stod parkerad är påväg mot mitt håll. Med ett leende vinkar jag in honom MEN VAD GÖR KARLJÄVELN DÅ???? Han vinkar bort mig med näven igen på sitt äckliga sätt trots att ingen sitter i bilen och det står TAXI på taket. Jävla svin det finns i världen och jag hoppas att en lastbil får tag i han....USCH!!! Sätter mig till slut och pustar ut vid en busshållplats och överväger att vinka till mig en polisbil och be om skjuts eller iaf en vägbeskrivning för dom verkar vara mycket mindre sällsynta än taxibilarna. Till slut kom det en buss som jag hoppade på och frågade om vägen. Han sa att jag skulle hoppa av vid en hållplats vilket jag gjorde, och där frågade jag några som biltvättare om vägen. ÄNTLIGEN var det nån som plockade fram sin smartphone och kollade upp vägen. Det visade sig att jag åkt sisådär 6 blocks (gator) för långt med bussen så jag måste gå tillbaka. Till slut så kom jag äntligen fram till huset, dock så var det ingen där eftersom alla var på jobbet/skolan, jag missade den preliminära tiden på 13.30 som jag skulle vara där med ca 1½ timme p.g.a allt strul så jag lämnade mina väskor vid huset för att avsluta mitt projektarbete.

Fast besluten att få datorn till liv igen gjorde jag ett sista försök till att knacka på hos kompisen som hade alla grejor. På vägen dit hände det en sjuk sak. När man gick över ett övergångsställe hörde man en bil som tutade frenetiskt men det var inget ovanligt. Sen hörde jag någon skrika så jag kollade dit...då var det Mino (kompisen från atronomiklassen) som var där. Vad är oddsen för det liksom? Har man försökt få kontakt med han på hela dagen utan framgång, han visste inte ens att jag var i Glendale så hittar man han på en gata :D Hursomhelst om vi återgår till hämtandet av grejorna så var det inget svar vid porten denna gång heller men en man öppnade porten åt mig så jag kunde knacka på på den riktiga dörren istället. Inget svar där heller. Men jag såg att det lyste i köket så jag kollade om dörren var låst. Det var den inte. Jag ropade om det var någon hemma, inget svar. Fortsatte in mot kompisens rum men inte ett ljud hördes. Plockade åt mig den viktigaste väskan där reseadaptern låg och sprang ut. Kände mig verkligen som en inbrottstjuv men jag måste verkligen ha adaptern. Så nu sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg för i år och är ganska sliten. Träffade sonen i huset som verkar trevlig. Spelar också vattenpolo för övrigt, det är lite udda men han har blivit framröstad till "most valuable player" i sin serie så han är nog ganska bra på att dränka folk :)

Nu blir det förhoppningsvis en god natts sömn för nya tag imorgon.

Pusshej :)